Samordnare konjunktioner ( Bindeord)

Samordnande konjunktioner binder ihop satser och satsdelar av samma sort (huvudsats + huvudsats; bisats + bisats; subjekt + subjekt etc.)

1. Och : uttrycker ett tillägg

Kalle städar , och Eva vilar sig. ( huvudsats + och + huvudsats)
Kalle och Eva bor tillsammans. ( Subjekt + och + subjekt )
Kalle och Eva har en son och en dotter. ( Objekt + och + objekt )
Eva sa att hon var trött och att hon måste vila. ( Bisats + och + bisats)
Kalle diskar och städar. (Verb + och + verb)
Kalle putsar fönstren i badrummet och i köket. ( Adverbial + och + adverbial)

2. Men : Uttrycker en motsättning eller en motsats

Lisa är rik men olycklig.
Lisa är rik, men hennes pojkvän är fattig.

3. Utan : Uttrycker en motsättning eller motsats, precis som men. “Utan” används ofta när första satsen har en negation , t.ex inte, aldrig, och när det finns en klar motsats.

Åsa dricker aldrig te utan bara kaffe.
Erik kommer aldrig för att hälsa på mig utan bara för att tigga pengar.

4. Eller: Står mellan olika alternativ

Ska du eller jag hämta barn?
Vill du ha kaffe eller te?
Sover du eller är du vaken?

5. För : Uttrycker en förklaring ( = Svarar på frågan “varför…?). “för “ kan bara binda ihop huvudsatser.

Kalle kan inte komma, för han är sjuk.
Stina fryser, för hon har bara tunna kläder på sig.
Albin sa att han inte kunde komma, för han var sjuk.

6. Så : Uttrycker en slutsats ( en konsekvens). “Så” betyder ” och därför”.

Jag har inge pengar, så jag kan inte betala . (…, och därför kan jag inte betala.)
Lisa mådde inte bra i morse, så hon stannade hemma. (.., och därför stannade hon hemma.)

7. Både… och : Uttrycker att båda/ alla alternativ gäller