Underordnande konjunktioner (Inleder bisatser)

1. Allmänt underordnande ” att” står ofta efter sägeverb, t.ex, säga, svara, berätta, tycka, mena, tro.

Kalle säger att han förstå allt.
Lisa berättade för mig i går att hon skulle flytta.
Tycker du att jag ska klippa mig ?

2. Interrogativa “om” inleder indirekta frågor som inte börjar med ett frågeord.

Peter undrar om Sarek ligger i Sverige.
Jag skulle vilja veta om Kasper är gift.

3. Temporala brukar uttrycka tid till exempel , när, medan, innan, tills, (inte)… förrän. OBS: förrän – huvudsatsen måste ha en negation t.ex, inte aldrig.

När jag har ätit, borstar jag tänderna.
Det hade slutat regna när jag gick ut i morse.
Sven sjunger ofta medan han duschar.
Medan han tittade på tv i går stickade han.
Innan barn äter middag tvättar de händerna.
Jag låste dörren innan jag gick hemifrån i morse.
I natt var vi vakna tills solen gick upp.
Man får inte kör bil förrän man har tagit körkort.
Du kom inte hem förrän klockan var tio i går kväll.

4. Kausala ( svara på frågan varför?) : därför att ; eftersom

Jag stannade hemma i torsdag därför att (eftersom) jag inte mådde bra.
Eftersom jag inte mådde bra i torsdags stannade jag hemma.

5. Finala: ” för att ” uttrycker en avsikt, en plan. OBS: man behöver inte upprepa subjektet i bisatsen om det är samma om i huvudsatsen.

Jag skriver upp alla viktiga telefonnummer för att inte glömma dem. = …. för att jag inte ska glömma dem.
Han upp tidigt i morse för att inte komma för sen till tåget. = …. för att han inte skulle komma för sen till tåget.

6. Koncessiva konjunktioner uttrycker ett motsatsförhållande till exempel, trots att, fastän, fast, även om.

Emma har ont i huvudet trots att ( fastän) hon har tagit huvudvärkstabletter.
Trots att (fastän) kappan, som jag provade i går, var dyr köpte jag den.
Emma tar alltid en promenad på kvällen även om det regnar.
Även om jag går och lägger mig tidigt är jag trött på morgnarna

7. Konsekutiva ” så….att” att uttrycka konsekvensen (resultatet) av huvudsatsens aktivitet.